IMO 2020 är det senaste regelverket i en serie av åtgärder framtagna av International Maritime Organization (IMO) som ett svar på klimatförändringarna. Det är den enskilt största förändringen för marint bränsle som någonsin implementerats och avsikten är att reducera utsläppsnivåerna av svavel i luften.

Svavel, ett naturligt element i råolja från vilket marint bränsle utvinns, är den främsta komponenten i de luftförorenande partiklar som fartygen idag släpper ut och det nya regelverket införs för den positiva inverkan det väntas ha på människor, i synnerhet de som bor och arbetar nära hamn- och/eller kuststäder. Man har sedan länge kunnat konstatera att dessa partiklar ligger bakom såväl andningssjukdomar som för tidig död.

Tills idag har fartygen, med undantag för vissa regioner i Världen (ECA), fått lov att använda s.k. HSFO-olja (high sulphur fuel oil) med en svavelhalt på max 3,5 %. Från och med 1/1 2020 blir det lagkrav på att använda s.k. LSFO-olja (low sulphur fuel oil) med en svavelhalt på maximalt 0,5 %.

IMO2020 - International Maritime Organization svar på klimatförändringarna.

Rederierna har tre alternativ för att efterleva det nya regelverket

Alternativ 1:
Att byta till ett nytt, och dyrare, bränsle – LSFO, prisskillnaden är ca 50% högre

Alternativ 2:
Att installera s.k. scrubbers på fartygen – detta är en typ av reningsverk som gör att de kan fortsätta att köpa HSFO-olja och ”fånga” svavelutsläppen innan de når atmosfären. IMO 2020 dikterar nämligen inte bränslets svavelhalt, utan utsläppsnivåerna det får lov att orsaka kostnaden att installera varierar mellan 6-10 miljoner USD per fartyg, men det tar även plats från lastkapaciteten.

Alternativ 3:
Att använda fartyg som kan drivas av LGN (liquified natural gas).

I dagsläget ser drygt 80% av den totala fartygsflottan globala ut att byta till LSFO-olja, ca 16% har utrustats med s.k. scrubbers medan endast ett litet fåtal av fartygen kommer att använda sig av LNG.

Den maritima sektorn står för uppåt hälften av den globala efterfrågan på olja så detta resulterar i en förändring som är associerad med mycket stora kostnader för rederierna. Man förväntar sig varierande beräkningsmodeller för att ta dessa kostnader vidare på fraktbetalarna, oavsett vilken modell de väljer så kommer det att röra sig om väsentliga belopp per transporterad container.

Kostnaden kommer att variera och faktorer som fartygsstorlek, bränsleförbrukning och hastighet kommer precis som idag att påverka prisbilden.

Det är sannolikt att kostnaden för det lågsvavliga bränslet kommer att stiga i takt med att efterfrågan ökar inför januari och det är därför svårt att sätta ett generellt tillägg redan nu.

Varför införs kostnaden 1/12 och inte 1/1 som är det officiella startdatumet?

Beroende på trad, så kommer fartygen att behöva börja bunkra lågsvavligt bränsle redan under november månad för att kunna möta kravet per den 1:e januari. De som installerar scrubbers har sina kostnadsökningar redan nu i samband med utrustningen köps och monteras men även lost sailings och reducerad kapacitet

Inget rederi har ännu gått ut med slutgiltiga nivåer men detta förväntas presenteras under november.
För mer information gå in på denna hemsida: http://www.imo.org/en/MediaCentre/HotTopics/Pages/Sulphur-2020.aspx